Gå till innehåll

Articles

HMKFs höstträff på Tandum 2006


Andreas.E

Lördag

Klockan halv tio på Lördags morgonen lämnade jag Frogner, och efter att mina hårda däck gjort sitt yttersta för att mjuka upp mina morgontrötta njurar i hela 8km så började god känslan att sprida sig i kroppen. Denna förstärktes ytterligare då jag mötte ett par Willys jeepar som gjorde honör, helt enligt reglementet, detta kommer till att bli en fin dag i skogen.

 

Väl framme på Trandum var det tid för registrering och betala träffavgiften på femtiokronor. Efter registreringen får man utlevererat ett litet häfte med information om vad som är lov och inte lov i körområdet. Sedan HMKF är dom enda som får tillstånd att använda försvarets område är det väldigt viktigt att samtliga förare följer dessa gott, så att vi kan fortsätta att träffas här. Efter registreingen träffade jag Carl Ternsell (Aka Seglaren) och hans svärson Jonas, och inte långt ifrån stog Jonas Beausangs (Beau) robot 11:a snyggt parkerad vid tältet, men här var det intet liv att se.

 

Efter en kort runda där vi studerade de olika fordonen som var samlade, beslutade vi oss för en tur ut i terränglådan för att se hur underlaget var och lufta 11:an.Vägen från campen och ut till körområdet är igentligen ingen väg, det är ett spår som används bland annat av FLO (Forsvarets logistikkorganisasjon) för att testa Leopard, CV90 och andra fordon efter teknisk genomgång för dessa går tillbaka till sina respektive förband. För dagen var spåret fast, men med många vattensamlingar, med varierande djup från 10 till 80cm, detta skulle snart ändra sig.

 

Väl ute i körområdet startade vi vårat sök efter lek kamrater, men det visade sig snabbt att de flesta fortfarande log och sov och inte hunnit ut. Till slut hittade vi en fin BV202 som tuffade rundt med en GMC i hälarna, och inte så långt efter kom en M24 Chaffe ”Lätt stridsvagn” rullande genom sanden, med markvibrationer som sakta spred sig upp i kroppen, sedan ägaren rest hela vägen från Trondheim så luftades denna under hela lördagen. Vid den naturliga samlingspunkten på Trandum ”sandhögarna” fick vi bevitna diverse ägares grovmotorik med högerfoten. Den ena efter den andra med brölande B18 tog sats för att spinna sig till toppen av högarna, somliga lyckades, andra inte.

 

Efter att lunchen var intagen var det åter tid att besöka terrängen, denna gången tillsammans med Erik Lindberg och Frank Holm med sina respektive Robot 1111 och TGB 13 Ambulans. Denna gången var spåret ut till körområdet väldigt annorlunda morgonen. Underlaget bestog nu av två desemeter med sand/lera och det smatrade i hjulhusen som om du sätter en jordfräs i en hög med singel, det var med en grimas jag såg för mitt innre hur bromsbackarna maldes ner till micropartiklar. Erik stormade fram i lervällingen som om han just hade skjutit en robot bill upp i rumpan på ett kompani med T-80, och jag hade stora svårigheter att hinna ikap utan att ge Carl och Jonas diverse benbrott på köpet, men fram kom vi. Målet var sandhögarna där Erik och Frank visade sina färdigheter, den förstnämda med fart och åter fart, medans Frank i behaglig takt testade sina diffar på ambulansen. Nöjd med insatsen åkte vi vidare.

 

Nästa moment var att få bilarna över en ravin som är rundt 15 meter bred med två meter höga kanter, det är brant ner och brant upp. Tidigare på dagen hade Kåre Jakobsen från MWF (Muddy woodfuckers) lagt min gamla 11:a på sidan på väg upp från diket, det resulterade i att frugan fick besöka läkaren. Men det stoppade inte Erik som elegant tog sin 1111 igenom ravinen, ej heller Frank hade några problem med sin ambulans, som med glädje visade hur en boggie skall lyftas. Nu hade klockan passerat fem, och det var tid för mig att vända hem, så även för Carl som hade 40mil att köra.

 

Söndag

Klockan ringde 04:00 på söndagen. Inte för att jag skulle så tidigt till Trandum, men snarare för att jag skulle köra resten av familjen till flygplatsen för en vecka med sol och värme i Spanien. Ni förstår mitt intresse när jag hellre väljer att köra 11:a i lera och kyla än ligger på playan. På min första runda i skogen var jag helt ensam, med det varade inte så länge. Den fridsamma tystnaden bröts av en Volvo Felts vild framfart. En B18 motor kan antingen bröla eller skrika beroende på föraren, och denna skrek för sitt bara liv. Genom sin färd djup inne i skogen var varvräknaren aldrig under sju-åttatusen, växelvalg spelade ingen roll. Även om Valpen/Felten är slitstark så gör det ont i min själ när man plågar dessa så otroligt som denna föraren gjorde, Valp misshandel menade Solfrid i lägret.

 

Tillbaka i campen så hade nu Trond, Jonas och Solfrid vaknat och fått besök av Cato. Ett par slurkar kaffe senare var vi åter ute i skogen, denna gången blev vi körande tillsammans med medlemmarna i MWF. Första stopp vad sandhögarna där Trond mycket stillfullt visade hur en Felt skall parkeras på toppen av åsen, detta inspirerade MWF till att även köra över kanten och ner på andra sidan. Själva skränten lutar som landningen i en hoppbacke, och björkarna står utplaserade som slalom pinnar, det hela avslutas med en myr i botten. Men inget av detta stoppade den första föraren som kastade sig över kanten med sin Volvo Felt.

 

Lutningen är så kraftig att bakhjulen precis har kontakt med underlaget, mycket elegant styrde han undan träden som stog utplasserade och nådde botten utan problem. Nästa förare hade inte samma tur. Sedan han lånade en Felt av en annan förare, så hade han inte fått med sig att man måste pumpa två gånger på bromsen för att få tryck i systemet, så nedför skränten gick det utan bromsar. Med en högt brak stog Felten parkerad ”i” en björk i slutet av skränten, föraren hade sett vad som komma skulle, och lyckades stålsätta sig för den stundande smällen.

 

Dagen avslutades med en tur till skyttegraven som ligger i utkanten av området, jag skulle snart stifta bekantskap med denna graven. Vi använde ett par minuter med att köra upp och ner i diverse backar som låg i området, till slut såg jag ett fint spår som gick upp för en brant backe. Med diff på bakhjulen och med tvåansväxel i, pressades högerfoten ner och 11:an stormade upp baken och närmade sig toppen. Precis när framhjulen skulle över bakkrönet sa det brak, yrvaken satt jag med kinden limad i frontrutan samtidigt som ratten gick alla sina varv under min mage, jag hade hamnat mitt i skyttegraven. I med diffen på framhjulen och ner på 1:an så kom jag mig upp ur graven, en snabb runda under bilen visade det sig att vi klarat det bra. Även Trond var nere i graven och kom upp som en ubåt med hela fronten full av sand.

 

Så var tiden kommen för att säga adjö till deltagarna. Trond skulle genomföra en tur och retur resa till Bjurbäcken och Jonas och Solfrid slog följe. Väl hemma använde jag två timmar på att göra rent bilen, det var sand i,under och över hela bilen, så nu återstår bara rundan med fettsprutan och vänta på nästa utmaning.

 

Ett stort tack till alla jag träffade på Trandum !


Användar Respons

Rekommenderade kommentarer

Det finns inga kommentarer att visa



Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Lägg till en kommentar...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

Laddar...

×
×
  • Skapa nytt...