Bakgrund och konstruktion - Volvo 903/Valp/Felt

Bakgrund för modellen

Fordonet, som var baserat på standardkomponenter från Volvo, mestadels Amazon, kallades för "Volvo Valp" medan det formella namnet var "Laplander". Den första ordern från den svenska militärmakten på 2000 fordon gick till Volvo.

Under 1959 tillverkades en liten förserie, "L2304". Förseriebilarna skiljde sig från de slutgiltiga fordonet främst när det gällde motorn, som i de första bilarna var en B16, och frontens utseende. Den slutgiltiga massproduktionen startade 1961 och pågick under hela 1960-talet.

Valpen såldes inte bara till det svenska försvaret. Norge köpte ett antal och vitmålade FN-Valpar var en vanlig syn ute i världen på 60-talet. Då ofta som terränggående ambulanser.

Valpen fick inom försvaret beteckningen Pltgbil (Person/last-terrängbil) 903. Som komplement till den vanliga "kapellvalpen" tillverkades även en med heltäckande plåtkaross, 903B. Volvos typbeteckningar på de slutgiltiga valparna var "L3314SU" (suflett) och "L3314HT". Radioförsedda exemplar gick under beteckningn 9033. Valpens chassie är också grunden för "PV-Jeepen", Pvpjtgbil (Pansarvärnspjästerrängbil) 9031 (Volvo L3304), som presenterades 1963

Konstruktion

Valpen är framtagen för lättare transporter och god framkomlighet i terräng och snö. Uppbyggnaden är enkel och funktionell. Stålram med tvärbalkar, mitt/frontmonterad fyrcylindrig bensinmotor, 4-växlad synkroniserad växellåda, fördelningslåda med tre lägen plus neutral, stela axlar upphängda i bladfjädrar och ovanpå chassiet en frambyggd bussliknande stålkaross.

Motorn är Volvos legendariska B18 i utförande B18 A. Det är en fyrcylindrig vätskekyld förgasarmotor (fallförgasare) med toppventiler och stötstänger. Blocket är i gjutjärn och kolvarna är i lättmetall och försedda med förkromade övre kompressionsringar. Cylindervolymen är på 1,78 liter och under gynnsamma förhållanden levererar maskinen 65 hk (4500 varv/min).

Kopplingen är av enskivig torrlamelltyp och kraften från kopplingspedalen överförs via hydraulik till urkopplingsgaffeln. Växellådan är Volvo M 40 (bildar tillsammans med B18 en oslagbar kombination). Ettan ger utväxlingsförhållandet 3,13:1, tvåan 1,99:1, trean 1,36:1 och fyran är direkt, 1:1. Direkt på växellådan sitter fördelningslådan av typen ZF VG 50. Fördelningsväxellådan har tre drivlägen: Bakhjulsdrift hög, fyrhjulsdift hög och fyrhjulsdrift låg samt ett neutralläge. Högväxeln ger 1,36:1 medan lågväxel ger 3,25:1. Slututväxlingen sker i axlarna och är 5,38:1. Framaxeln är helt och bakaxeln halvt avlastad. Bakaxeldifferentialen innehåller också en automatisk differentialbroms (Power-Lock) med lameller som pressas ihop vid kraftöverföring.

Bromssystemet är ett hydrauliskt enkretssystem med trumbromsar. Handbromsen är mekanisk och verkar via en trumma på utgående axel på fördelningslådans bakre gavel. Styrsystemet är enklast möjliga med en snäckväxel (skruv och rulle) och ett antal armar som överför rörlsen till parallellstagen och hjulen. Antal rattvarv mellan ändlägena är ca 4.

Valpens ram är helsvetsad med sidobalkar i lådsektion. Fjädringen består av halvelliptiska bladfjädrar, progressiva hjälpfjädrar av hålgummityp och dubbelverkande teleskopstötdämpare. Inredningen är mycket enkel. Orden lyx, lullul (Trafikmagasinets favorituttryck) och komfort existerar inte i valpens värld. Allt som behövs för tillfredställande funktion finns dock.

Instrumenteringen kommer från Volvos lastbil Snabbe. Instrumenttavlan framför ratten har två "klockor". Den vänstra är uppdelad i tre fält: Oljetryck, bensin, och temperatur. Den högra är hastighetsmätare. Graderad med STORA siffror upp till 105 km/h. Mellan "klockorna" sitter kontrollampan för blinkers och i hastighetsmätaren kontrollamporna för laddning respektive helljus.

De som kört en äldre Volvo känner igen sig även i Valpen. Omkopplaren för hel och halvljus sitter på golvet och reglage för ljus, instrumentbelysning och vindrutetorkare ser ut som i en Duett eller Amazon.

Mitt på instrumentbrädan sitter reglagen för ventilationssystemet. Valpen har två fläktar. En sitter under vindrutan och förser förare och framsätespassagerare med varmluft till fötter eller ruta. Den andra sitter monterad med ett värmeelement på flaket och ska vintertid ge eventuella passagerare en dräglig temperatur. Bägge fläktarna har två lägen, hel och halvfart. Strömbrytarna längst ut i "klimatanläggningen" styr fläktmotorerna och de två pinnarna i mitten reglerar värme och luftström.