Gå till innehåll

Körteknik


Gäst ErikC304

Rekommendera Poster

Gäst ErikC304

Det jag minns från löjtnantens skarpa instruktioner under lumpen-tiden är "använd inte kopplingen mer än absolut nödvändigt, kör SAKTA, ta hinder med hjulen, diken och hög-smala hinder skall korsas med vinkel". Vad vi också fick lära oss var "stanna i backe genom att helt enkelt slå av tändningen. Tryck inte ner kopplingen, det tar tid att få bromsarna att verka och då hinner bilen rulla bakåt. Starta motorn med växel i och koppling uppsläppt, grejorna är konstruerade för det". "Nerförslut forceras med lägsta växel, koppling uppsläppt, diffspärrar låsta, hastigheten regleras med bromsarna. Blir det motorstopp, starta motorn igen utan att röra kopplingen". "Kom ihåg: Slira under INGA OMSTÄNDIGHETER på kopplingen!"

 

Jag försökte med alla medel hålla mig till de reglerna igår på Bråt och det gick tidvis riktigt bra. Jag gillar att krypa fram på tomgång, ta hindren med lite extra gas så att motorn orkar hålla sig på tomgångsvarv hela tiden. Kopplar man inte fritt, så blir färden ganska jämn, trots att det är ojämnt underlag man åker på. Genom att köra SAKTA så slår man inte heller sönder grejorna lika illa om oturen är framme. Det där med att ta hinder i vinkel är inte alltid enkelt. Vissa gånger är man så illa piskad att försöka ta sig förbi rakt över.

 

Backe misslyckades jag duktigt med vid åtminstone ett tillfälle, då jag glömde bort mig. Fick motorstopp och tryckte ner koppling och broms samtidigt. Visserligen hann väl inte bilen så långt, men det tog en stund innan vätskan nått cylindrarna och då hade redan hjulen hunnit igång bakåt. Har man korrekt ordning på grejorna startar motorn utan problem på ettans växel oavsett hur mycket det lutar. Min maskin är väl inte hundra, men oftast startar den meddetsamma om jag inte haft den avstängd mer än just för ett motorstopp.

 

Nerförslut gick lugnt och försiktigt såsom löjtnanten sa, helt klart. Jag lät motorn spinna på tomgång, ettans växel, alla diffar låsta. Jag bromsade så laddlampan lös, men motorn hade fortfarande lite varv och bilen tog hindren fint, eftersom hjulen hela tiden hade driv att klättra över dem med.

 

Det sista, "slira inte på kopplingen", får man nog vara lite bättre tränad i armarna än jag för att klara smiley24.gif. Jag fastnade mer än ett tillfälle på sånt sätt att jag var tvungen att ratta på plats och vad göra? Jucka fram och åter är i alla fall den metod jag själv tycker fungerar bäst om man inte kan eller vill flytta bilen i längsled. En halv sekunds slir, en halv sekunds fritt, en halv sekunds slir igen, osv, under det att jag rattade. Det funkade i alla fall, även om det kostade lite lamell...

 

Hur gör ni andra? Har ni fler tips i ämnet och hur gör ni i lera, vatten, halka osv? Sådant kommer jag inte ihåg att vi fick nån utbildning i, inte heller i snö förresten.
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det löjtnanten sa är helt rätt. När det gäller snö är det väldigt

praktiskt att lägga på kedjor innan man sitter fast. Men mkt viktigt

att man spänner kedjorna ordentligt o sätter fast lösa länkar med

najtråd. Var också försiktig med ryckig körning med kedjor, då det

sliter hårt på knutar o axlar.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag för min del kör ALDRIG med diffarna spärrade nedför. Endast för att kunna bibehålla styrningen. Sen så innebär de ju att om ett hjul tappar fästet på axeln så får ju resten av hjulen ta upp dens fäste. Men som du beskriver det Erik är kanske rätt hoppas jag. För annars så är de massa värnplikter som fått fel lärdom. Den vill ju gärna gå rakt fram med full diff. Och försöker man svänga så får man ju alltid ett hjul/axel att slira. Sen när jag "diffar" så är det framaxeln först i 9 av 10 fall. För jag upplever att de funkar bäst så för min körning. Man har ju tyngden över framaxeln å det är ju den som skär ner först. Så där behöver man ju extra drivkraft. Så att bakhjulen inte bara vill trycka bilen raktfram, som den gör när det är fulldiffat. Men som sagt va så har vi alla lite olika körsätt. En del glider över hindrena mjukt å andra studsar över. Det som nog är svårast är nog att hitta sina egna å bilens begränsningar. Hur mycke stryk tål den? Hur mycke tål våran hjärna innan den säger stopp? Har provat mycke men inte hittat stoppet ännu.

 

 

 

En utmaning är ju till för att bemästras, utan dumdristiga manövrar.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst ErikC304

Ja, det där om diffarna nerför har jag inte absolut hundra klara minnen om, men det är så jag kommer ihåg det. Och jag tycker det stämmer bra, eftersom bromsarna aldrig tog jämnt på de bilarna jag körde i lumpen och definitivt inte nu på min egen 13. Det ger ju att med spärrarna i så tar bromsarna jämnare och bäst verkande bromsar hela transmissionen innan näst bästa osv, vilket gör att bilen går rakare.

 

Som med all utbildning på grejor som man måste ha KÄNSLA för att bemästra hundraprocentigt, var militärens grundutbildning i terrängbilskörning standarden för att fort få de flesta att hantera en terrängbil med gott resultat. Jag tror vi hade en heldag där förmiddagen var teori och eftermiddagen körning och säkert en timmes underhåll på slutet. Jag kan minnas fel om tidslängden och att det var en hel dags körning istället, men det är i vilket fall inte mycket eftersom det satt fyra soldater i varje bil och vi skulle dela på körtiden.

 

Det gäller att känna sig fram till vad som är bäst, men för egen del tycker jag grundutbildningens teser stämmer bra. Vad beträffar det du skriver putte om att spärra framaxeln först har jag inte hunnit komma så långt än. Men det vissa sagt mig är att "fan, de blev ju helt odugliga att styra när man spärrat fram, det var bättra med spärr bak" och det tycker jag inte stämmer alls. Jag är hittills FÖRVÅNAD över hur lite spärrarna egentligen behövs. Och ska jag svänga och behöver nån diff alls, så känns det som bättre fram för att verkligen ha driv på styrningen. Bak hänger ju med ändå och håller dessutom emot så det räcker, nackdelen med boggin. Behövs det spärras så beror det ju på att det är för dåligt fäste och då ökar jag hellre fästet på styrhjulen när det är styra jag vill. Men det kan som du påpekar ha med mer tyngd på framhjulen. Lastar man så det blir lika stort tryck på alla sex, så kanhända drivningen beter sig helt annorlunda med.

 

Vad jag har VÄLDIGT klara minnen av är träningen att starta och stoppa i backe. Vi körde uppför en klipphäll sådär tre-fyra billängder nånting på ettans växel med nåt sånär hyfsad grundgas säg 1500-2000 varv nånting. Stängde av tändningen varpå bilen naturligtvis stannade. Vred på tändning och startade maskin igen utan att ha tryckt ner kopplingen. Stannade den igen efter några meter. Lade i handbroms och tryckte bromspedalen i botten, skiftade om till back. Släppte upp kopplingen, släppte upp handbromsen och släppte försiktigt upp fotbromsen (för säkerhets skull ifall inte back-kuggarna gått i ordentligt). Sen startade vi maskin igen och rattade försiktigt ner med bromsen som hastighetsregulator. Och jag måste säga att det går väldigt ryckfritt om man hanterar de procedurerna lite smidigt. Hur mycket av säkerheten man blandar in i varje steg är ju var och ens sak, våra utbildare chansade i vart fall inte.
omega24v2006-12-28 22:17:00
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Har ju inte provat start å stopp i backe med växel i. Men ska göra det när tillfälle ges. Ööö å framförallt att minnet inte sviker tills tillfället ges. Tror ändå även med lass på flaket är nog till att föredra fram diffen före bakdiffen så länge det går. Högre vikt på axlarna bak innebär ju högre friktion å mera drivkraft. Med andra ord ser jag det som att spärrar man bak å behöver svänga så tenderar bilen att sträva efter att gå rakt fram. Med att använda diffarna i nedförsbacke tror jag att du har helt rätt i utbildningssyftet. Men att fullfölja det i praktiken njae? Det beror alldeles på förhållandena i backen. Om det tex är en fin rak grusbacke utan större risk att bilen glider i sida så vist fulldiffat för säker nedkörning. Men en isig svängd backe. Skulle aldrig få för mej att diffa för att jag vill kunna styra å manövrera bilen utan att diffarna vill styra min framfärd. Det skulle finnas lamelldiffade axlar till våra bilar som man kunde spärra hel när det behövs. Det vore underbart.

 

 

 

Hoppas att det finns mera som har egna bra tips erfarenheter. Som hur man bör göra lr rentutsagt kanske inte göra.

 

 

 

För min del som inte gjort lupen så vore det helkul att få göra en grundkurs i framförande av 11-20 bil.putte2006-12-29 01:36:32

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst ErikC304

Hm, där sa du nåt. Vore vi tillräckligt många, kanske vi skulle kunna locka fram nån militär att ge oss en kurs i famförandet av terrängbil, kanske både grundkurs och mer avancerad? Känns som nåt som ligger i vårt intresseområde att fixa, eller vad säger ni?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det låter ju som en otroligt bra idé! Lysande! Det vore ju kanontrevligt!

Har någon här kontakter inom försvarsmakten kanske?

Jag har ju iofs lyckats tjata mig till att få låna hela skjutfältet i Borås nyligen... *hehe* ;-)

En möjlig väg vore kanske via en kollega som är kvinnlig bilkårist...

Om intresse finns och ingen annan har någon bra kontakt så kan jag kika lite på det!

 

//B1N4RY

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst ErikC304

Jag har mailat Andreas och Daniel om den här frågan, vilken jag är helt övertygad om att de tycker är bra och skulle vara med på. Men tills vi bestämt hur Terrängbil.net skall vara inblandad som sajt så får du gärna vänta med frågan (lär nog gå ganska fort... smiley4.gif ). Jag personligen skulle med glädje genomgå den terrängkörningskursen med ungefär hur kort varsel som helst, på nästan vilken plats som helst i södra sverige och jag tror inte jag är ensam, så det känns som att vi bör vårda din kontakt, Christian. Jag har också lite känningar där jag tror vi kan komma vidare till rätt kontakt och jag tror det finns fler med rätt kontakter, så chansen är stor att vi kan lyckas ställa iordning nån form av kurs här! Utan att direkt LÅSA ett enda ställe där det kommer att bli, så pekar jag på Bråt om ett synnerligen lämpligt område att öva på. Där behövs inga konstruerade hinder för att åstadkomma steg två, efter de enklare grundövningarna med stock och dike.omega24v2006-12-29 22:36:34

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst FormerMazda

Men hörni flickor, det här med att starta på växel i backen, varför ens stanna i backen?

Vi brukar bara ta o köra upp, kort o gott. Stanna gör man mest om det vanaks korv.

 

smiley2.gif smiley36.gif
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

min uppfattning är att det alltid är bäst att börja ned att spärra bakaxeln, visst det blir bättre driv fram men det har sagts mig att knutar mm fram tar mer stryk och det går mer rakt fram än spärr bak, dessutom tycker jag att speciellt suggan blir oerhört svår styrd och tung. När det gäller backar så kan jag bara hålla med formermazda och då är det alltid bäst att starta med växel i (korv e gött smiley20.gif)

Vad försvaret anser ska jag återkomma med då jag äntligen ska få ta förarbevis på tgb 11/13/20 smiley1.gif
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst ErikC304

varför ens stanna i backen?

Vi brukar bara ta o köra upp' date=' kort o gott. Stanna gör man mest om det vanaks korv.[/quote']

 

Blablablablablabla smiley36.gif Jag vet vilken backe "ni inte ens stannade i" sist vi var ute. smiley2.gif

 
omega24v2007-01-04 09:14:42
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst ErikC304

Nä, men så är rätt enligt Försvarsmaktens Grundkurs såsom jag minns den med. Välja rätt växel innan, inte stanna i backen. Men motorstopp kan man få och andra skäl kan finnas att stanna också.

 

För övrigt har jag lärt mig två saker av FormerMazda, Chrille och deras far (som jag fortfarande inte minns namnet på):

 

1. När inte krypa fungerar, prova så mycket snurr som maskin orkar hålla hjulen igång med. Tvåan låg och 4-5000 varv på maskin (med andra ord betydligt mera fart in i partiet), så forcerar man betydligt halare och brantare partier. Antingen har man fullt grepp hela tiden, eller så greppar det emellanåt och kastar ur skiten från mönstret med spinnet däremellan.

 

2. Vid start där inte hjulen biter på en gång, sätter man spinn på hjulen en kortis (tvåan låg verkar lämpligt igen) och låter sen motorvarvet falla till tomgång, då hjulens hastighet hunnit ner och bilens hasighet upp, så "de möter varandra". Tvåan gör att momentet på hjulen går ner och inte spinner lika lätt, utan de greppar bättre.

 
omega24v2007-01-04 09:17:43
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst Chrille

varför ens stanna i backen?

Vi brukar bara ta o köra upp' date=' kort o gott. Stanna gör man mest om det vanaks korv.

 

Blablablablablabla [img']http://www.terrangbil.net/_forum/smileys/smiley36.gif[/img] Jag vet vilken backe "ni inte ens stannade i" sist vi var ute. smiley2.gif

 

 

Jamen då var vi korvsugna igen serru! smiley2.gifsmiley36.gif *erkänner aldrig*
Chrille2007-01-04 09:24:00
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst Chrille

Det är som du säger Svorsken, Underlaget bestämmer. Vet inte hur du tolkar vårt körsätt men det lät som om du fick lite fel uppfattning.smiley1.gif 

 

I en brant backe (som är så pass brant och lös att man ej kan krypa uppför) så är det till att börja med så hög hastighet som möjligt och släppa av på gasen vartefter man stiger för att bibehålla greppet. Stannar det i backen så kan man släppa bak lite och dra på lite gas, om det greppar någorlunda, för att få upp lite fart och sedan snabbt släppa på gasen för så att hastigheten på bilen stämmer med däckenssmiley2.gif Detta funkar enligt egen erfarenhet bra både på 1,8 ton saab 9000 såväl som 30 ton tgb 40 med påkoplad haubits.

 

Jag håller med dig om att det ofta gasas alldeles för mycket  (det är skoj dock!smiley4.gif) men i vissa få fall är det den enda utvägen. Som sagt, underlaget styr!

 

MVH

Chrille
Chrille2007-01-04 10:10:38
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst ErikC304

Det är farligt att "slänga käft" i skrift, eftersom ansiktsuttryck och nyanser i tonläget går förlorat. Jag ändrade lite i min post ovan för att jag upptäckte den kunde uppfattas som synnerligen elak, vliket ALDRIG är meningen. Jag känner FormerMazda och Chrille och åkte med dem på en träff för några veckor sedan och det var den jag "pekade på" när jag menade att jag vet vilken backe de fastnade i. smiley4.gif Båda bröderna har jag höga tankar om när det gäller känsla för terrängkörningens fina konst, de har visat mig det flera gånger. Och slänga käft kan de också smiley36.gif.

 

Själv har jag bara militärens grundkurs att luta mig på, med 14 års minnesförsvagning. I terräng bakom ratten har jag varit sådär sex gånger nånting, ytterligare några gånger som passagerare, bland annat just med FormerMazda och Chrille. 

 

Mer tips, jag tror vi kan lära varandra mycket här!
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst Chrille

Missförstånd uppstår så lätt, framförallt på intenetsmiley1.gif

Inte sa jag att du är en flicka eller? Nog för jag druckit mycket glögg i helgen men inte så mycket, hoppas jagsmiley29.gifsmiley2.gif

 

MVH

Chrille
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst Runristaren

omega24v!

 

"Din" löjtnant lät som "min", i kronans regler i terrängkörning.

Jag är övertygad om att dessa regler och tillämpningar är de bästa, då det är både dyrt, tidskrävande och ytterst olämpligt att reparera bilar i stridssituation!

Själv gjorde jag lumpen 83/84 i den underbara staden Luleå (LV7).

Min uppgift var att köra en 934,a (57,a) samt att släpa på en radarvagn.

Ganska intressanta "övningar" med att ta sig igenom skogen och allt som oftas vända 180 gradet, detta med den förb...ade radarvagnen!

Det är minnet om den goa känslan i armarna som fick mig att köpa en 912,a på "äldre" dar!

Ledorden från makten, var alltid att studera terrängen och välja bäst väg, inte "smacka" rätt på för att det är "kul?".

Kul är ett ytters dåligt ordval när grejerna går sönder i 30 graders kyla och DU får reparera.

Jag är alltså "skadad" av den militära visdomen och kör i dag, som en "kärring" enligt vissa....

Men jag garanterar er att jag kommer fram och med bitarna hela!

Sen finns det ju personer som åker för att skruva men det gör inte jag.

Jag ser inte det "manliga?" i att självvalt sätta sig fast i ett surhål med bilen full av skit eller bakaxeln liggandes bredvid "stengravlet" efter tokvarvande motor, det anser jag endast vara barnsligt!

Men ok, alla går loss på sin grej.

Om jag inte minns fel var "vår" övningbana utrustad med en ansenlig backe med 45 graders lutning.

Denna lutning fick 934,an att hasa ner oavsett alla låsta diffar och bromsar, det gällde att styra, använda ratten och punktbromsarna hela tiden.

Känslan var påtaglig när man körde över kanten....

När jag tänker på det blir jag flinandes.

Likaså uppförskörningen ställde till bekymmer då fästet vart omväxlande, att komma på tanken att varva upp hade bara resulterat i ett stop och sakta bakhasande.

Det är möjligt att tokgasande fungerar i lätta bilar, men inte i RIKTIGA!

Beträffande barnsligheter, kan jag berätta att jag i kön till förvaringen satt och lekte med bilen och dess påkopplade radarvagn.

Jag kom nämligen på att om jag låste vagnens bromsar kunde jag få 934,an att dra loss en axel i taget, detta på plan snöig asfalt.

En efter en lossade axlarnas däck med slutliga "triumfen?" med att alla 6 däcken sakta snurrade runt på underlaget fast ekipaget stod still.

Mitt "glassande" för andreföraren i hytten vart dock kort, då kapten ropade fram mig och bilen, jag kom igen vart, även fast jag släppt på vagnsbromsen.

Gnuggandet hade resulterat i centimeterdjupa spår, där jag satt obenhörligen fast!

Skammen var total, jag vart tvungen att vincha mig loss, det var många som hade roligt på min bekostnad kan jag lova.

Vi hade vart ute på en 7 dagarsövning och tröttheten gjorde att skratten låg ytliga.

 

Beträffande terängkörningen så hade jag aldrig problem då jag gick efter "boken" och givetvis fick den tur som tillkommer den kloke.

Jag använde aldrig mer en fyra kedjor och då forcerade jag i bland, 70cm djupsnö.

 

I det här fallet vet jag att det är klokt att lyssna på försvaret!

 

Men det är skillnad på att leka/krossköra diverse hembyggen och att med huvudet ta sig från A till B, utan skador.

Alla finner lyckan på sitt sätt.... 
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gäst ErikC304

Som alltid när man köpt nåt så skall man använda grejorna på det sätt man själv tycker är roligt, för min del har jag fastnat för militärens råd. Vi är förmodligen ganska lika i vår körstil, Runristaren. Så är mitt intresse inte heller att köra i lera i första hand, utan jag ser lera och mjuk mark som ett hinder i framfarten på en väg. Om det finns väg runt, gör jag hellre spårval. Hoppas att jag nån gång kan ta mig till en riktig äventyrsträff, där en VÄG skall forceras. Eller för all del, brist på väg.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

Laddar...
×
×
  • Skapa nytt...