Gå till innehåll

Articles

Terrängbil.net var på Høytorp träffen 2008


Andreas.E
  • https://terrangbil.net/forum/uploads/monthly_08_2012/ccs-1-0-05568100-1344458853.jpg,monthly_08_2012/ccs-1-0-35975800-1344458869.jpg,monthly_08_2012/ccs-1-0-24855000-1344458882.jpg

Lördag

Klockan 07:30 startades 11:an utanför mitt hus, för att resa dom 8milen öst till Mysen och Høytorpfort. Men först skulle jag inom barnas mor för att hämta upp dom små trollen som skulle vara med på sin allra första ordentliga träff. Sedan jag bor på västsidan av Oslo och en bit ner på Hurum-landet så blev Oslofjordtunneln det snabbaste alternativet till Mysen. Själva tunneln är 7,3km lång och har en maximal stigning på 7% (något som gör att det inte går specielt fort upp för en stackars terrängbil). Tunnelns djupast punkt ligger hela 134meter under havsytan. Men nu är det inte resan som skall beskrivas, utan själva träffen.

 

hoytorp_03.jpg Klockan 10:10 rullade vi upp backen som leder fram till det berömda fortet. Vid infarten till sjävla lägret stoppar vi vid en militärpost som är bemannand av personal från arrangören i tidsriktiga uniformer från 30-40 talet. Den nätta summan av 100,- betalades för att få tillgång på området som innehåller ordentliga toaletter med värmekablar (dam,herr och handikap), skötbord för småbarn och inte minst terrängkörningen på lördagen. Jonas (Beau) hade kommit över från värmland med sin otroligt fina Radio Sugga, Rune (Ruben) kom utan sin vlap-vapendragare som blev hemma med bromsproblem fram. Reidar från MuddyWoodFuckers var också på plats med sin trimmade 11:a, så detta var en perfekt plats att parkera på.

 

Rundt hela lägerplatsen kryllar det av människor som har klädt upp sig i tidsriktiga uniformer. Fortets vänner, som driftar fortet, hade plasserat ut både fältkanoner och haubitsar som stärkte atmosfären. Kiosken kunde bjuda på det mesta från ett välfylt kök, här fanns både hamburgare, korv och voffler för den som önskade fylla magen, och ett stort utvalg av drickor för den som var törstig. Det hela kunde du avnjuta på parkbänkar som bevakades av 50.kalibriga maskingevärsnästen. Terrängbilar av fabrikatet Volvo var i undertal, här är det GMC och Willys Jeep som gäller, och många otroligt fina exemplar stog plasserade rundt platsen.

 

Den första gemensamma aktiviteten var ett rebuslopp som innehöll fem poster, med bland annat sjukvård, färdighetsprov, och skjutning med luftgevär. Utöver detta var det många frågor i ett häfte som skulle besvaras. Jag kan nämna ett av färdighetsproven som består i att köra terrängbil med bindel för ögonen, samt avståndsbedömmning med ögonbindel i en GMC. Jag kan skriva under på att det är otroligt svårt att bedömma hur långt man har kört utan att kunna se, så här fick jag inte många poäng. Deltagandet var stort, och det var till tider köer till posterna, men detta skapade inga sura miner. Dom som väntade kom med både goda, och mindre goda råd, men totalt ett väldigt lyckat inslag.

 

Nästa inslag är terrängkörning. Sedan fortet omgärdas av villaområden så måste denna genomföras på ett område som ligger en dryg mil från träffen. Det sätter några begränsningar i form av körtid, och att det inte är möjligt att köra helt fritt, men så är träffen av ett mer historiskt-snitt än ”offroad mayhem”, men det skulle visa sig att det var en större utmaning än antaget.

 

hoytorp_05.jpg Flera veckor med torka hade dom sista dagarna avlöst med regn, och på lördagen regnade det åter. Väl framme svängde vi av huvudvägen och ner en brandt skogsväg, kryssade en djupravin och över en gammal, trång stenbro för det sedan bar rätt upp på andra sidan av ravinen. Till att börja med såg det ganska så enkelt ut, men med regn och lermassor som underlag på skogsvägen och backen så behövde man både ett och två försök för man kom upp med diffade axlar. Väl uppe på toppen så delades fordonen in i två grupper, färden vidare gick i kanten på en åker, och följde ravinen. Erik Lindberg körde först och gasade på, jag körde som tredje bil med en Willys framför. Vägen över åkern delade sig, och den vi skulle vidare på svängde svagt upp till vänster. Willys´en fick hjulspinn och stog snart på tvären, Erik pinade vidare och försvann in i skogen. När vi sedan kom fram till skogbrynet stog markägaren som lånat ut sin mark och vinkade oss vidare, och inte ner på den samma vägen Erik tog. Willys´en flög vidare i en sådan fart som om tysken var rätt bak, men vägen på åkern tog snart slut i 90 graders kurva, och Willys´en bromsade för fulla muggar. Personerna i bilen lutade sig bakåt, så som man gärna gör när man är på väg utför stupet i en berg och dalbana på Liseberg. Backen kastades i, och med spinnande hjul stoppades färden. Föraren av jeep´n ruskade på huvudet och vinka att ”jag” skulle köra först.

 

Sakta med säkert, och på 1:ans växeln kröp jag fram till kanten. Åkern som vi kört på slutade i en lerigväg som gick nästan loddrätt ner i en ravin (okej, kanske inte sååå brandt, men det kändes så) Jag kan med handen på hjärtat skriva att jag var mycket tveksam till att köra ner, specielt sedan jag provat och gå ner ravinen, något som slutade med att jag åkte kana på både fötter och rumpa. Markägaren kom gående och undrade varför vi inte körde ner. Nämde min bekymring, men fick svaret att det är lugn... det är ju grus lägst ner, det stoppar farten. 50 meter längre ner ja, tänkte jag. Försöka måste man ju, så i med 2:an låg så gled framhjulen över kanten. Detta går ju bra, tänkte jag, men så fort bakhjulen lämnade åkern så startade resan ner till helvetet. När inte däcken har fäste, får 2,6ton med järn en ganska god fart, och det fanns absolut inget jag kunde göra för att sänka farten. Första hindret växte visuellt genom framrutan, här stog det ett par stora träd, rattade allt det gick för att svänga till höger, till slut hade 11:an plöjt upp nog lera framför hjulen så att jag fick en respons. Bilen krängde över till höger, och vi passerade första hindret. Sedan snabbt lägga över för att inte träffa trädklunga nummer två, men också hindra så att vi inte snurrade rundt med rumpan och åkte baklänges ner. Det gick fortare och fortare, ratten snurrade så fort att jag inte kunde se ekrarna i den, men till slut var vi nere i botten av ravinen.

 

Adrenalinet sprutade i blodådrorna, och bena skakade som asplöv. Nästa självmordskandidat var Erik som kört rundt för att leta efter oss andra. Eriks resa ner startade som min. Över kanten med hjulen och sedan bar det av. Första trädklungan klarade han, men inte nästa. Pang! Så satt vänsterfram på ovansidan av träden, och i nästa sekund så kom rumpan och smälde in i några träd som stog på den andra sidan. Hade inte dessa stått där, så hade Erik snurrat rundt och åkte med rumpan rätt ner för backen. Vid ett första ögonkast såg det ut till att bli en kompliserad bärgning, eller fram med motorsågen för att fälla trädet, men efter ett par försök gick framvagnen klar om träden och färden vidare ner kunde fortsätta. Resten av terrängkörningen gick nere i ravinen och slingrade sig fram ut med en bäck. Underlaget bestog av ormbunkar, gräs och småträd på mångåriga ler-avlagringar som bäcken lämnat efter sig. Ordentligt snurr på hjulen krävdes för att både komma fram, och få rensat mönstret. Det blev ett antal försök på sina platser för att komma sig fram. Efter någon kilometer var det tid att vända, men först skulle vi vänta in resten av fordonen som fortfarande var ute i spåret. I en backe körde en Jeep fast, och jag fick prova min nya vinsch. Nu var det mer funktionen som blev testad, sedan belastningen av en Jeep som sitter på underredet inte är det våldsammaste att dra, men allt såg ut att fungera som det skulle.

 

Resan tillbaka gick utan några stora problem. När samtliga fordon var tillbaka på återsamlingsplatsen var det bara leénde att se. Som tidigare nämnt var det inte den längsta slingan, men den visade sig vara mer krävande än först tänkt. Jag vill passa på att rätta ett stort tack till markägaren som snittslat banan, och inte minst lånat ut sin mark.

 

hoytorp_04.jpg Klockan 17:15 var vi tillbaka vid fortet. Nu var det tid för en 90minuters omvisning av själva fortet. Høytorps fortet började byggas 1912 och stog färdig redan 1918, och var en del i Glommalinjen som bestog av flera tillsvarande fort från Halden och upp till Kongsvinger. Den 13. April 1940 spelade också kanonerna upp till dans med tyskarna. För den som önskar ett historisk inblick i denna tidsepok, och fortetshistoria rekommenderar jag starkt ett besök. Det genomförs guidade omvisningar varje söndag klockan 14:00 genom Juni, Juli, Augusti till den lilla summan av femtiokronor. Fortet består av flera försvarsanläggningar och i en av dessa kan man faktiskt köra med bil för att komma upp till dess topp. Bilen bör inte vara för hög, sedan det är lågt under taket. Totalt består fortet av 11km med tunnlar, så det finns mycket att se på. Kan nämna att mina barn hade ögon som te-fat, när vi kröp ner i den ena bunkern efter den andra. Ner för branta trappor, genom smala tunnlar, och upp på en helt annan plats en den vi startade på.

 

Klockan 22:00 somnade barna totlat utmattade i sina sovsäckar inne i 11:an, och deras pappa fick möjlighet att smyga sig ut och delta vid lägerelden. Det fina med Høytorp träffen är att man samlas rundt en brasa, och inte rundt flera små, så som på exempel Trandum. Detta gör att man kan dela kunskaper, roliga historier och inte minst höra på personer som har andra fordonsintressen än våra terrängbilar. Min afton avslutades rundt midnatt, nöjd och mycket belåten med dagen.

 

Söndagen startade klockan 08:00 med frukost inne i 11:an. När samtliga vaknat, tog vi oss en liten tur rundt på området och besökte ett par försvarsanläggningar som vi inte tidigare sett

 

 

Epilog

Träffen var mycket välorganiserad, och mitt i pricken för den som önskar en resa tillbaka i tiden för att uppleva både atmosfären och öka sin militärhistorik. Men som tidigare nämnt, detta är inte en renodlad ”offroad” träff, även om man på ett mycket fint, och spännande sätt tillfredställer även denna delen. Kanske man kan lägga in lite mer tid till terrängkörningen till nästa år, sedan det gick väldigt fort.

Träffen 2009 är redan in prickad i min kalender, och det hade varit väldigt trevligt att se flera svenska fordon då.


Användar Respons

Rekommenderade kommentarer

Det finns inga kommentarer att visa



Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Lägg till en kommentar...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

Laddar...

×
×
  • Skapa nytt...