Bråt 7 Oktober 2006

[Gäst ErikC304]

Träffberättelse, såsom sedd med mina ögon:

 

Jeep-körning på Bråt i Borås 7 Oktober 2006

 

Jahopp, hemma igen efter en dag tillsammans med andra offroaders på Bråt, Borås.

Min egen dag började tyvärr redan för ett par veckor sen med MYCKET jobb och

dygnen torsdag och fredag före träffen jobbade jag 28 timmar i sträck. Så jag sov hela

fredag eftermiddag och under de timmar jag var vaken under kvällen orkade jag inte

röra en fena.

Det medförde att jag åkte Opel till Borås, eftersom det återstod en del service jag

ABSOLUT ville ha gjord på min trettonbil före nästa körning. Det kändes allt annat än

kul, men jag chansar inte att köra med grejor som inte är i det skick jag vill ha dem. Å

andra sidan gav det ett ypperligt tillfälle till fotografering.

 

Jag hann inte mer än parkera bilen, så såg jag första bilen i mitt eget intresseområde

 - en elvaelva som tre herrar höll på att små-fixa med före körning. "Hej! Jag har min bil

stående hemma, råkar ni ha ett säte till en fripassagerare?" ropade jag uppåt

kapelltaket där en av grabbarna höll på med nåt.

"Javisst, det är bara att hoppa in!" blev svaret. Så äntrade jag en pansarvärnspjäsbil för

första gången i mitt liv, hur stor ära nu denna händelse kan tänkas bli tillskriven i

historieböckerna... Lite som "Ett litet steg för människan..." osv... *s*"

 

 

Jahopp, efter att ha presenterat mig och de andra omtalat vilka de var, så satte bilen

fart in mot området. Det visade sig att de tre herrarna var bröder och den yngste av

dem ägde bilen. Jag tänkte inte på det så där omedelbart när jag steg in, men det

satt Mickey Thompsson Baja Claw på kärran och det märktes rätt snart. Anamma och

Regera, såna sulor vill jag sko min tretton med! Det var inte ofta under turen som

spärrarna var inkopplade, DE DÄCKEN BET!

 

 

Herrarna hade haft bilen i fyra år och den hade precis passerat 600 mil. Chaufförens

vana märktes tydligt, den här killen hade kört förut. Bröderna hade roligt ihop och

samarbetade med bröders syskongnabb emellanåt. Chauffören fick tidvis skarpa

brodersinstruktioner, men i nästa ögonblick så lös släktskapet igenom med beröm

istället.

 

Det var en rolig tur de bjöd på! Att den här typen av bil tar sig fram vet jag, men med

rätt vana och rätt hantering blir den en riktig terrängdräpare, där ingen sten är för stor

(hmmmm!) och få ställen för hala. En 24-volts vinsch prydde till en början fronten på

bilen och det skulle snart visa sig att den inte bara satt där för syns skull. Herrarna

skulle fram, punkt och slut.

 

Visserligen hade de "min" inställning till offroading, grejorna ska hem hela. Det ska vara

lagom djupa hål och inte luta för mycket. Gränserna ska inte utforskas med

överskridande och det är roligt så länge man kör, inte att köra fast. Vi for runt inne i

skogen på området och passerade diverse hinder under det att jag satt som i ett

skruvstäd med höftbälte, ena foten mot tvärbalken över motorn och en hand stadigt

gripande om bågens stötta längst bak. Och hålla i mig behövde jag!

 

 

Inte desto mindre så körde vi fast på ett ganska enkelt ställe egentligen. Chaufförens

vänlighet att åka åt sidan för att släppa fram en med-offroader som kom från andra

hållet, slutade med att vi kanade ner i diket eftersom kanten på den lilla grusvägen

gav med sig.

Gott och väl 30 graders lutning och ett mjukt, blött och grusigt dike, orsakade första

vinschningen. "Så bra, då ser jag hur det går till", tänkte jag, praktisk amatör som jag

är. Den vi släppte fram lånade per omgående ut en mjuk stropp, eftersom vår egen

bils förvaringsfack med det innehållet var blockerat mot klippan på andra sidan diket...

Och med den runt en björk på andra sidan vägen var vi strax uppe igen.

 

Nu gav vi oss in i skogen från ett annat håll. Över rötter, mjuk skogsmark, grenar,

pinnar, sten och KLIPPBLOCK. För vad sten det är på Bråt! Jag hade hört talas om

det, men det ÄR verkligen stenigt. STORA sten! Och i regnblötan som varit innan

 - och var under träffdagen - så var det gott om blöta lerhål också.

 

Grabbarna bangade inte, även om de inte siktade på de djupare ställena. Genom for vi

och upp på de blanka klipporna på andra sidan. Men i ett av hålen vart det stopp. En

sten under ytan på lervällingen knuffade framvagnen oberäknat åt sidan. Med höger

fram- och bakhjul på varsin sida om den större sten vi egentligen bara skulle åkt över

på ena kanten, så var det stopp.

Det var bara att haka loss vinschen och bära den till fästet vid draget bak (ett smart

sätt att bygga fästen på!) och försiktigt dra bilen tillbaka åt det håll vi kom ifrån.

 

 

På´t igen! Efter en stund var det dock tid för deras lunch och jag tackade för

åkturen, med förhoppningen att få åka med dem mer när de begav sig inåt området

igen. På min promenad tillbaka med kaffetermosen i hand, så såg jag IH Scout, Range

Rover, Suzuki i drivor, plus ett antal specialbyggen. Jag kan inte säga det var MASSOR

med bilar överallt, men vädret hade ju inte lovat solsken och semestertemperaturer

precis och det kanhända höll en del hemma.

 

En bit in i skogen, så råkade jag på en ram-ren och obefolkad 13-bil och där stannade

jag givetvis och kollade. Ägaren var iväg och hjälpte en klubbkompis, men en annan

internetbekant dök upp och tjötade en stund. Det är kul att träffa folk som man både

känner och aldrig sett förr! Denne valp-ägare hade precis köpt en Vattenfall elva - med

servostyrning och vinsch - så nu var valpen till salu. Färden inne på området gick dock i

en kamrats CJ7.

 

 

Sexhjulingens ägare dök upp och han visade sig vara den halv-vilde att köra som jag

föreställt mig av historier och bilder jag sett på olika håll. Där sparades inte på krutet

och det märktes också när han körde sen. Det var i lera som denne man ansåg bilen

komma till sin rätt och var och en använder prylarna på det sätt man vill...

Sepson-vinschen kom till nytta mer än en gång och leran stod tidvis som fontäner

kringhjulen. En Willys med lutning som gränsade till vältning hjälptes också på rätt köl.

Här är inga ledsna miner och hjälpen finns alltid nära till hands!

 

 

Samling för Volvo terrängbilar hade påbjudits vid grusgropen, men tyvärr hade det inte

spridit sig riktigt som önskat. Hade jag vetat om det, så hade jag så klart talat om det

för bröderna med elvaelvan och för de två andra elvaägare jag sett innan. Under hela

dagen såg jag tre 1111, fyra original 11, två elvor med avkapad karossöverdel bakom

"hytten", två ram-rena 13 Hytt med vikter över boggierna och en Valp. Så det var

god uppslutning av gamla militärterrängbilar! Det ryktas om att det inte är så många

som kör såna här bilar på offroadträffar, men här var i så fall undantaget.

 

 

Till grusgropen kom två elvor, den ena trettonhytten och urvalpen. Efter fika,

fotografering och mycket volvoprat fick jag lift med den ena elvan. Den andra kördes

av en kompis och förarna stod i kontakt med varann med komradio. Praktiskt! De här

herrarna var försiktigare och tyckte det var roligast med trix mellan träd och ganska

lagom lutningar. Ägarna hade köpt bilarna samtidigt i början av året och var inte så

vana och inte så mycket för att utmana gränserna heller.

 

Icke desto mindre så var det till att hålla i sig ordentligt, det var inte fråga om fegisar.

Grundare lervälling besöktes också och bilarna fick pisk uppför hala klipphällar. Man

måste inte vara förtjust i att vältra sig i lera för att ha kul som offroader! Det är gott

om trixiga stigar på Bråt, med stenar och gropar att passera över och träd att hålla sig

borta ifrån.

 

 

Jag gick bredvid bilarna en stund och pratade med två mycket intresserade åskådare

som undrade en massa om den här bilmodellen. Alla ser inte skillnad på en Valp och en

elva och dessutom trodde de att en annan elva vi såg var av en helt annan typ, större

och bredare. M90 kamouflage och bredare däck höll jag med om kunde orsaka den

förväxlingen, eftersom de två elvorna i "kortegen" var helfärgade med originaldäck,

den ena grön och den andra svart.

 

Av den entusiasm som jag såg blomma upp under samtalets gång, så får vi nog snart

sällskap av far och son med en elvabil! De visste inte hur de skulle få fatt i en bil och

inte heller reservdelar och information, men med upplysningar om forumens

kunskapsbank på internet med sig hem i bagaget, så skulle de forska vidare i saken.

Har du ett säte över i din bil på en offroadträff, så ta gärna med dig åskådare på en

tur. De som kubbar omkring i skogen och ser på oss har ofta intresse, men vet inte

hur det är att åka. Det kan också lära en och annan att vara lagom mycket ivägen, för

det är ju ibland inte alldeles ofarligt att vistas i närheten av ekipagen.

 

 

Elvabilarna körde "följa-john" på de dåliga stigarna och turades om att köra först. De

hade varit där på en körning i början på året när det var snö och is och de berättade

hur halt och bökigt det hade varit. Fränt! Jag ser fram emot att köra med kedjor... Vi

gick lite rekognosceringsturer då och då innan vi åkte vidare och stannade här och där

för att se på andra när de körde i lerhålorna.

Vi råkade på en av trettonbilarna när den forcerade ett surhål och en rullgrusbacke

med hala rötter och stora sten. Bilen ruskade och levde om, boggihjulen for upp och

ner över stenarna och till slut försvann bilen mellan träden ovanför kanten på kullen.

 

Ihopklippt av stillbilder från en filmsnutt tagen med min digitalkamera, därav den halvdana bildkvalitén: 

 

De jag åkte med skulle nu fara hem och jag tackade för skjutsen. Det är jäkligt kul att

träffa nya bekanta som delar ens intressen! Med internet är det inte svårt att hålla

kontakten och jag lär träffa dem igen, förmodligen ganska snart. Jag fortsatte till fots

och stötte på en herre som också gick ensam. Eftersom jag inte varit på Bråt förut,

så frågade jag vart man skulle gå för att se mer. Han hade varit på de ställen som

brukar vara mest att se på området, men just nu var det lugnt. Så vi tjötade en stund

och världen är så klart liten. Han kom från Nässjö han också, tolv mil bort. Han kunde

ju varit var som helst ifrån, men från samma ställe som jag själv...?

 

Vi knallade iväg till ett surhål, en tio minuters promenad då det passade på att regna

ordentligt. Där höll två stycken i en Suzuki på att fara åt olika håll i gyttjan. Kul hade

de, det syntes, trots att däcken inte bet riktigt. Cabben över "flaket" var nerfälld.

Sätenas ryggstöd och grabbarnas nackar var NERSMETADE med gyttja. De fick

plötsligt sällskap av två Sukor till och en Daihatsu i storleksklass mellan Suka och

Landcruiser.

 

Med hjul ifrån en Valp så hoppade Daian omkring i lerans ojämnheter, så passagerarna

skrek av förtjusning. Föraren höll inte igen. Rätt som det var, så for de senast tillkomna

iväg och den förste Sukan blev kvar nere i smeten. Efter att äntligen och till slut tagit

sig uppför ena "stranden" med den lilla fyran vrålande på sex tusen, så garvade de så

vi hörde det utanför bilen och så for de iväg inåt skogen för fler äventyr.

 

 

Nu var både jag och min nye bekant tillräckligt regnblöta, så vi beslöt oss för att det

nog kunde vara färdigtittat i Bråt för den här gången. Vi lär nog ses hemomkring om

jag får gissa! Min hemfärd i Omegan var faktiskt inte helt ointressant den heller. Det är

ett nöje att köra en pigg vardagsbil när det är lagom mycket trafik, så att sexan får yla

på kickdown emellanåt... Det fick vara kompensation för att jag inte fick köra den bil

jag helst velat, den här dagen!

 

Erik Törnqvist,
www.terrangbil.net

omega24v2006-10-09 17:08:58

[Gäst ErikC304]

Jag kan tillägga att på www.forslundfoto.se har robban.f lagt upp bilder från träffen. Jag har fler bilder, men telefonmodem vilket TAR TID att knöla igenom bilder med. Jag ska se hur jag löser det, men Robban har lovat lägga upp dem om jag bara får iväg dem till honom. Jag har dessutom ett par filmsnuttar utan ljud, men .mov-filer blir så förbaskat stora att jag inte vet var jag ska lägga upp dem, förutom modem-problemet där också.

[Gäst Seglarn]

Fint reportage Erik. Hoppas vi ses på en snötur i Bjurbäcken

[Gäst Andreas.E]

Aaaahhhhh inget är som gamla goda Borås, där har jag sprungit många gånger med min kamera och försökt jakta på goda objekter att fotografera.

[Gäst Ruben]

Detta så jo bare drit kult ut, hit vil jeg også!

[Gäst putte]

Jo som skrivet här mellan dom UNDERBARA bilderna de är ju rena äventyret det me. Bara som åskådare få hoppa in bland okänt folk å få åka med måste ju vara ett "äventyr" bara de. Sen att de bler ett helt repotage av hela upplevelsen från en betraktares syn är ju mycke läsvärt för en annan som har kört. Hoppas att du tar med dej tgb nästa gång. Så kan vi slå till följes å dela kunskaper om hur bilen har för gränser. Vist man måste ju inte ta ALLA stora surhålor å bottenlösa mossar. Men vissa har ju viss längtan till de värsta ställena. Men man måste ju ibland tänka på att man ska köra bilen på vägen många mil hem ibland. Jag hadde ju turen att åka upplastat denna gång.

 

Mycket stort tack för dina bilder å den inlevelserika texten.

Hoppas på ett återseende.

mvh/putte

[Gäst ErikC304]

@ Seglarn: Japp, Bjurbäcken måste det bli!

 

@ Seglarn och putte: Tack för berömmet, det värmer!

 

@ putte: Vi lär ses igen! Så samkör vi! Jag kör på lite grundare områden och när jag tagit mig igenom, så sitter jag på flaket och fikar och tittar på hur du sliter med vinsch och leriga stövlar och ben. Så får jag väl kasta ut livbojen när leran börjar närma sig taknocken... Kul att råkas, putte!

omega24v2006-10-09 17:09:33

[Gäst niklas]

Trevlig läsning! Tackar!

[Gäst jkb]

Tackar för ett mycket bra repotage!!

 

nu skall bara vinschen på sen blir det ut och leka!!

 

längtar..

 

jkb2006-10-10 10:10:29