Historien om ett auktionsköp

[Gäst Fredrik]

Lördagen den 28 april 2007 fick en tidig start - klockan ringde nämligen 03.30 och för en gångs skull vaknade jag tidigare än barnen.. En lätt frukost, nerpackning av förberedd matsäck, snabb inventering av diverse framplockade verktyg, dubbelkoll via telefon med kamraten så att han också hade vaknat, eller åtminstone inte låg kvar i sängen. 

<?:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

 

Auktion har vi varit på förut (en antal gånger) men de fordon vi har idag har köpts på annat sätt. Mest har det handlat om en prisfråga, på en auktion med begränsade testmöjligheter på fordonen så ska priset hamna i nivå därefter. Så att det finns en smula ekonomisk marginal att fixa defekter som inte gick att upptäcka (eller, hemska tanke, missades) vid köpet. Någon extremt noggrann besiktning blir det ju inte tal om då man behöver finna ett antal tänkbara köpalternativ inom en kort tidsperiod. Och gör man inte det eller buden blir för höga så har man i alla fall haft en trevlig utflykt enligt vår utsago. Surt sa räven om rönnbären…

 

Nåväl, den 18 mil långa resan för att ta oss TILL Norrköping gick snabbt och smidigt. Lätt att hitta rätt till Knivberga gård vid Bråvalla flygfält var det också. Trots att somliga fordon var mönstermålade för bästa maskering..  ;-) Trots att dagen ännu var i gryning kunde man nästan lukta sig fram till den utsökta (eller var det kanske unkna) blandningen av bensin, diesel, konserveringsolja, rostskyddsmedel, fett och mögel. Som om det hade spelat någon roll var vädret faktiskt riktigt bra. Nu hann vi ju inte njuta så mycket av det utan det gällde att snabbt och effektivt skrida till verket.

 

Sagt och gjort vi började med en snabb koll på området för att få en överblick av vad som erbjudas kunde. Vad som skrivs i en auktionskatalog och vad som är verklighet kan ju skilja en del, t ex förväntat skick med tanke på miltal etc. Snart stod det klart för oss att de flesta fordon på denna yta inte var några â€oskulder†som stått tryggt förvarade i avluftat förråd enligt MVIF utom räckhåll för den gasglade materielnedbrytande beväringen. Visst fanns ett och annat fint exemplar men inte som på flera tidigare auktioner. Då har vi hittat 13 och 20 bilar med 100 mil på mätaren och skyddsplasten kvar på stolarna i förarhytten.. Ej alltför nedstämda av konstaterat faktum och med vår kravspecifikation klart uttalad kände vi oss trygga i situationen. Min kamrat (som idag äger en Tgb 11) hade varit tydlig med att det var en 13 bil som stod på önskelistan och sådana fanns det gott om, åtminstone med sjuk- eller radiohytt och som rent chassie (med förarhytt, naturligtvis).  

 

Då tanken var att köra ev objekt hem fick detta styra urvalet hårt. Bilar som inte startade ratades i rask takt och de var förvånansvärt många. Vad felen sedan berodde på är en annan sak. I många fall handlade det kanske om struntfel som bensinbrist etc. men det är ju alltid trevligt att höra hur en motor går och om det finns någon förmåga till drivning. Märkligt att man inte avsatt en mekaniker för att göra så många fordon som möjligt representativa och startbara och därmed också mer säljbara. Ibland kanske startoviljan berodde på sabotage av andra intressenter. Bilar med dåliga däck sållades också bort då dessa sällan blir billigare pga detta. Många av 13-bilarna var rikligt rostiga i förarhytten men då ev köp skulle användas till onyttokörning på terrängområde lät vi även några sådan ex slinka igenom nålsögat. Var det inte funktion före form det hette??!

 

Summa sumarum återstod 5 bilar i varierande skick med den minsta gemensamma nämnaren att vi trodde att en resa hem med den nya â€kompisen†skulle bli en angenäm upplevelse utöver det â€normalaâ€. Varje av dessa fordons respektive + nedtecknades och gjorde det möjligt att bedöma vilket pris som skulle kunna ge â€break evenâ€. Och försiktiga generaler som vi är satte vi ribban lågt, kanske undermedvetet för att slippa dra på oss en massa svett, tårar, bekymmer och järnskrot?? Då ettan på â€vår†lista passerade framför näsan trodde vi att vi skulle bli lottlösa. Nu lyckades inte den strategin (som tur var) utan kamraten min kastade in ett första bud på "tvåan" som av ren tur snabbt klubbades igenom. Det medförde att bilen ifråga blev en av de billigaste 13-bilarna, kanske rent av den allra billigaste. Hmm, vad har vi missat för detaljer nu…var tanken som kom krypande. Inga andra snabba bud och lågt pris. Oroväckande.

 

Fortsättning följer..

 

Fredrik2007-05-08 21:02:54

[Gäst Theodor]

MEEEEEER

[Gäst danneape]

Fortsätt nu!!!

//Danne

[Gäst ErikC304]

Del ett av denna historia tyder på författar-anlag utöver det vanliga!  Jag väntar med SPÄNNING på fortsättningen!

[Gäst larsa]

ja det här var en spännande historia!!

 

nu vill höra fortsättningen och det kvickt!!

 

 

 

toppenbra skrivet!!

[Gäst Fredrik]

 

Det som skulle bli en liten effekthöjande â€cliffhanger†blev lite mer än så vilket beklagas. Lyckades inte upprätta ändamålsenligt samband med Ra GSM ute på övningsfält...eh..landstället. Men nu är det dags för fortsättningen så håll någon vuxen hårt i handen så kör vi vidare…

<?:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

 

 

 

Ja, där stod vi då på den vackra sommarängen och undrade som bäst om detta var en köp som skulle ångras direkt, dagen efter eller om det verkligen handlade om kärlek vid första ögonkastet. Medan motorn villigt snurrade igång och sakta fick jobba sig upp mot arbetstemperatur passade jag på att koppla in signalhornets två anslutande ledningar som hängde oansvarigt lösa och spretade. Efter några sekunder möttes vi därefter av ett spontant och känslomässigt tutande med oregelbundet intervall. Men det kan man ju förstå, tänk att stå bortglömd i (som i detta fall) 5 år och plötsligt mötas av så mycket omtanke och beundran. Klart det fanns ett uppdämt kontaktbehov, det kan säkert verifieras av vilken psykologisk lära som helst! Någon måtta får det dock vara på glädjeyttringarna så ledningarna kopplades snabb bort igen. Som kuriosa kan nämnas att 2 ytterligare kamrater oberoende av varandra senare gjort välmenta initiativ att â€laga†tutan genom att koppla in de lösa sladdarna. Men otack är världens lön som det brukar heta och ibland finns det alltså en mening med lösa sladdar.

 

 

För att få ordning på sexdriften, förlåt sexhjulsdriften, krävdes också en lätt fingertryckning för att återansluta en kabelsko till magnetventilen bakom höger hjulhus. Och detta skedde utan några protester från 13-bilens själ vilket inverkade lugnade på våra nerver.

 

Vid det laget började det bli dags för övervakning av den alltmer stigande motortemperaturen. â€Det är nog termostaten som kärvar lite, öppnar nog snartâ€. Snart blev aldrig och - nej, aldrig kan man få vara riktigt glad. Vi vred av tändningen och undrade om det var bra eller dåligt att vi inte provstartat B30´n en ännu längre stund innan klubbslaget. Strax bestämde vi oss för att det var bra. För annars hade det nog inte blivit någon bil, eller i alla fall inte just den här. Bort med plastkåpan vid framrutan och (när motorn svalnat lite) även locket till kylaren. Då vi inte ville experimentera alltför hårt med våra förfäders kunskaper om sprängverkan genom hastig avkylning lät vi motorn andas ut och pratade snällt till den.

 

 

 

Plötsligt fanns det nu tid för vård enligt särskild tillsyn. Ålning medelst hasning över och under för att känna, lukta, vrida, bända och smaka!!?  efter brister som skulle kunna sänka krigsduglighetsvärdet från en svag 2.  Vi â€gottade†oss åt den rostfria avgassystemet, de påkostade containerfästena på â€flaket†och â€kioskluckan†på hyttens baksida. Bland annat. Dessvärre upptäcktes en liten fadäs. Drivknutsdamaskerna var â€nybytta†på bägge sidor enligt kontrollboken, vilken vi såg redan i urvalsstadiet. Man hade dock â€glömt†gänglås á la Loctite varför några av bultarna mellan hjulväxel och axel var på väg ut och en liten glipa bildats. Då damaskbyte ingått tidigare i våra reparationsbestyr med andra exemplar blev detta förstås ett litet orosmoment då det saknades en del olja i axeln. Bultarna gick lätt att dra åt men för första gången hade vi fått  ett skolexempel på vad som händer om man slarvar med åtdragning och/eller gänglåsvätska. Damasken i sig var lite tillknycklad av den oömma behandlingen och gick inte att pilla dit på plats så vi köpte in en kompaniförbrukning av Gl 5 olja för påfyllning under hemfärden. Samtidigt infördes förbud mot hastiga högersvängar som med centrifugalkraftens hjälp skulle få oljan snabbare än nödvändigt tillbaka till naturen.  

 

Bilens hjärta, motorn, hade svalnat och det var dags att skruva av locket till kylaren. En kylvätska med godkänd fryspunkt blandades snabbt ihop med hjälp av utrustning och förbrukningsvaror i vårt medförda â€verkstadâ€. Kylarens törst var lite oroväckande men så var det också lördag eftermiddag. Vi tyckte att vi endast tagit med det nödvändigaste i materielväg men det visade snart att i detta sammanhang var det närmast att jämföra med Miloverkstadssats, stor. Från överallt kom behövande med önskemål om såväl släggor som hylsor och tändstift. Och med högre måluppfyllelse än jultomten själv kunde dessa önskningar i de flesta fall uppfyllas, så antingen hade vi tagit med rätt saker, eller för många saker.. beroende på hur man ser det.

 

C Smörjning tog befälet, drog på sig smutskläderna (eller var det kanske högtidsdräkten?) och gick lös med fettsprutan på de nuförtiden välbekanta och lätthittade nipplarna. En enkel men ack så nödvändig åtgärd för att slippa slita ut något i förtid i onödan. Å andra sidan, varför skjuta upp något som ändå ska göras om du kan göra det idag?! Bilen svarade bra på behandlingen och det flaklösa chassiet gav smörjningen en ny dimension då det gick att komma åt knutkors och kardaner uppifrån.

En oljebyte i motorn hann vi också med, vilken tydligen gav stående ovationer från omgivningen. â€F-n, vad seriöst†hörde vi bland annat.. Hoppas det inte är så det låter runt om på bilverkstadsgolven här i landet…

 

Nu dags för ny provkörning av motorn för kontroll av kylsystem. Liten läcka upptäcktes vid slang mot motorvärmaruttaget, åtgärdades med ny slang från reservdelsförrådet. För övrigt var detta exemplar även försett med elektrisk motorvärmare. Mer miljöbil kan det väl inte bli, både grön och dubbla motorvärmare??. Därefter blev i alla fall utfallet på temperaturmätaren till allas förnöjelse, stadigt pekade nålen mot 90 grader. Skönt!!

Då det ej fanns taktiska skäl att utesluta kontroll av belysning gjordes en syn av dess funktion vilken utföll utan anmärkning.

 

Härmed tog vi en välförtjänt paus och laddade med kaffe, läsk och smörgåsar. Dottern behövde också lite service och nog har Volvo alltid producerat genomtänkta familjebilar. Och "Kronan" borgar för funktionalitet och genomtänkta lösningar - men att man dessutom byggt in ett mobilt skötbord bakom förarhytten överträffade alla förväntingar.. Se bild.

 

 

Då vi säkerställt att vi var utvilade, mätta och varma var det snart dags för en liten provtur. Härligt!! I alla fall för mig då kamraten snickaren saknar C-behörighet och vackert fick â€titta påâ€.

 

Mer följer.

[Gäst H.Hansen]

HÄRLIG berättelse man får nästa en käsla av lukten av varm motor, olja,  varm kylar vätska och klinget av verktyg som skramlar i lådan,

 

Fredrik du verkar ha varit väl förberedd med grejer och verktyg ett STORT + man kan aldrig ha för mycket med sej.  hoppas du får det bra med skönheten

mvh Hasse

[Gäst Theodor]

Sier som jeg sa sist....MEEEER

 

Helt sjef lesning...

[Gäst ErikC304]

Återigen Fredrik: Är du inte redan författare, bör du fundera på den banan. Kalasbra skrivet och känsla för detaljer!  

[Gäst larsa]

spännande historia... nu vill vi raskt höra om provturen!!

[Gäst Daniel.L]

underbart skrivet

[Gäst CCKW]

Kanon BRA !!!  Vi Vill höra mer!!!!

[Gäst Johan11]

Mycket bra o rolig historia. MER!

[Gäst niklas]

Mycket underhållande! 

[Gäst Fredrik]

 

Ja, efter alla minutiösa förberedelser var tiden inne för den första lilla provturen i gröngräset. Att alla växlar gick i och ur samt att kopplingen fungerade hade vi redan fått ett sparsamt men tilltalande smakprov på vid vår första bekantskap. Bromsarna låg inte heller på, eller om så var fallet åtminstone med måtta. Så just de frågorna skulle förhoppningsvis inte lämnas med svar som ingen ville ha. Däremot hade vi vetskap om att man kan upptäcka ett och annat som lämnar övrigt att önska då man kör som sig bör. Lite synd att Toveks personal tagit hand om nycklarna innan auktionens start för senare utdelning till respektive köpare, detta kunde ju annars utmynnat i en stämningsfull ceremoni där plastbandet mellan nyckel och ratt klipptes av likställt med invigningen av andra stora händelser i Sveriges historia.

<?:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

 

I med lågväxelns 1:a och sakta iväg. Växlarna 2, 3 och 4 avlöser varandra i raskt takt samtidigt som den lågmilade B30-motorn levererar en mustig och välljudande sång som för oss är vad  â€Björnen sover†är för barnen. Även leendet på läpparna blir detsamma, märkligt vad lite musik kan lätta upp stämningen för såväl stora som små. â€Men man kan dock, men man kan dock honom aldrig tro†– PANG! Aj, aj vi skulle nog valt en annan sång ändå. Som den rutinerade förälder och tröstexpert jag är mumlar jag tyst för mig själv â€Såja, såja, det är ingen fara, det kommer att ordna sigâ€. Det är väl inte riktigt baktändning björnen i sången råkar ut för men kanske något i samma stil. Det var nämligen det som inträffade efter ett kort spretande mellan grästuvorna.

 

Fortsatta körprov, startmotorplågningar och motorstopp visade snart att motorn förmodligen inte riktigt vaktat på rätt sida ur sin dvala för att än en gång dra en parallell till tidigare nämnda musikstycke. På tomgång och under lätt belastning gick den som en, för att använda ett slitet uttryck, klocka. Och då som en riktigt fin sådan. Men med mer och för mycket gas tappade den orken totalt och det är inte ofta man kör ett fordon som ÖKAR farten då du släpper upp gaspedalen en bit. Efter en stunds hostande och baktändande blev sexhjulingen åtminstone hjälpligt körbar. Det talas ibland om adaptiva motorer och växellådor som lär sig förarens körstil, här var det istället frågan om att vara den adaptive föraren. Läraktig och anpassningsbar som jag är kunde jag snart komma upp i farter mellan 40 och 60 beroende på topografin och motorns lynne.

 

Det gick inte bra att köra, det gick inte fort, men det gick. Baktändningarna hade slutat och motorn lät fint, gick jämt och tycktes inte må dåligt av körandet även om den tappade orken i högre fart. Under <?:namespace prefix = st1 ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:smarttags" />40 km/h behövde vi aldrig komma så fordonsmarschen hemåt skulle nog bli genomförbar. Vi såg ljuset i tunneln, eller kanske tvärtom då det hade börjat mörkna. Då den påbörjade färden ändå gick så pass bra bestämde vi oss för att inte inleda någon kvalificerad felsökning och fältreparation för att åtgärda  motorns dåliga gensvar. Felkällorna kunde ju vara många och i kombination så hellre fly än illa fäkta. Hellre köra i 40-60 km/h hela vägen hem än att få totalstopp och slita ut följebilen med att bogsera 2300 kg mil efter mil.

 

Efter jämna stopp för att fylla på kaffe och snask i förarna och olja i den läckande axeln avverkades den ena kilometern efter den andra. Det visade sig att det läckage som förekom eskalerade endast vid start, stopp och hastig manöver vilket kändes lugnande med tanke på dagskursen i kronor vad gäller portalaxlar. Vid en hamburgerrestaurang i Nyköping (jag avslöjar inte vilken, med rädsla för repressalier från den lokala miljömyndigheten) blev det matpaus. På den stora och nästan tomma parkeringsplatsen kände vi oss tvungna att parkera precis intill en Hummer H2. Mest för att visa att gammal alltid är äldst och att vi inte heller fick plats i bara 1 parkeringsruta. Tre axlar på en Volvo är fler än två på en Hummer. Kanske nytt tema för SVT om de ska följa upp â€Fem myror…â€. Ganska barnsligt men ändå riktigt roligt!!  

 

Efter en lång men ändå mysig kväll i 13-bilens hytt började vi så till slut närma oss hemtrakterna. Att resan tog sin tid var inget jag eller min kropp led speciellt mycket av. Och blev man lite öm i lederna var det bara att tänka på min valps förra ägare som körde hem den under en färd på 50 mil. I snöväder. Utan att ens känna mig illamående av ev avgasläckage eller annat parkerades Jonas nyförvärv lagom varmkörd på hans gårdsplan. Nu var den olivgröna skapelsen hemma och nu fanns det bättre och mer avslappnande möjligheter till felsökning, damaskbyte och andra rogivande och själavårdande aktiviteter.

Fredrik2007-05-15 00:11:11

[Gäst Daniel.L]

[Gäst ErikC304]

 Jag har uppenbarligen missat nåt. Hittills har inget av mina fordon hemförts för egen maskin. Nåt att prova nästa gång uppenbarligen, för i den välskrivna historien finner jag ett trevligt äventyr!

 

Folk brukar väl inte sådär bara ösa beröm till höger och vänster, men många här har redan gjort det och även jag flera gånger förut. Det blir fler beröm igen Fredrik:  Kalasbra reportage, välskrivet med inlevelse, roliga och uppmärksamt återgivna detaljer i rätt ämne!!!

 

 

 

 

omega24v2007-05-15 06:59:17

[Gäst larsa]

toppenbra historia !

[Gäst H.Hansen]

 ennu ett super bra skrivet reprtage

[Gäst Fredrik]

Jag tackar allra ödmjukast för alla uppskattande kommentarer!!  Ska se om jag inte kan komplettera med en kort rapport från det fortgående arbetet i "verkstadstältet".

 

Mvh Fredrik

[Gäst Fredrik]

Epilog

<?:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

 

Dagen efter hemkörningen uppkom det förstås ett enormt, eller snarare akut sug efter att prova terrängförmågan hos den nylevererade 13-bilen. Då kamraten Jonas har en högbelägen tomt som lämpar sig mer än väl för det ändamålet (faktum är att han om någon behöver fyrhjulsdrift eller mer för att komma upp vintertid) lät vi våra primitiva behov och instinkter styra händelseförloppet och vips klättrades det upp för såväl sten som berghäll. Detta den kraftlösa motorn till trots - mycket imponerande även om motorstoppen avlöste varandra. Då det alltför snart började likna en uppkörd skogsmaskinväg fick vi sluta med vår spontana lek och försöka ta itu med hårdvaruproblemen istället. Även grannen var nog tacksam för detta då de planerar husförsäljning och kanske inte ser körslingor intill tomtgränsen som en värdehöjande faktor vid marknadsföringen (eller, det KAN ju vara det men troligen inte).

 

Det avstörda tändsystemet med inkapslade tändstift, fördelarlock och tändspole mm hamnade redan vid gallringen på auktionsområdet som en minuspost. Se bilder:

 

 

 

 

 

Då delar till detta är svåra och dyra att komma över var tanken redan från utgångspunkten att byta tändsystem till standardutförande. För skojs skulle roade jag mig att kolla upp några av Volvos artikelnummer och gjorde några slagningar på sökmotorn hos bilreservdelskedjan Meca. Och tänk, man kunde faktiskt leverera tändstift till det avstörda tändsystemet. Till en kostnad av 1080 kr. Per styck förstås, men ändå.. Då tändsystemet ändå skulle ersättas fann vi inget skäl till att börja felsöka dess komponenter, även om våra misstankar pekade på att bakgrunden till motorns trötthet fanns just här. Dessförinnan hade vi även gjort en okulär besiktning av bränslefilter, slangar och förgasare med dess membran utan att upptäcka några galenskaper. I och med att motorn gick mycket bra mekaniskt fanns det ingen anledning till oro (vågade vi hävda).

 

Som de pojkar vi är valde vi själfallet inte den enklaste lösningen utan åkte iväg 60 mil T O R för att införskaffa en ny (begagnad) motor. Ja, inte för att det behövdes en ny motor, det har väl redan framgått. Men priset var bra, motorn kom från en Pvpjtgb 1111 som gått måttligt långt och även detaljer som förgasare, startmotor och växellåda ingick i köpet. Köp en fördelare och få lite annat på köpet, tänkte vi. Så till kostnaden av ett avstört tändstift var den framtida reservdelsförsörjningen bitvis tryggad och vi kunde återvända hemåt i natten…igen. Detta var utan tvekan en rolig vecka att minnas. Och den â€nya†kompisen B30-n fick sig en resa den sent ska glömma för vi får verkligen hoppas att den inte åkt motorvägsfart alltför ofta under sitt tidigare gröna liv. Motorn fick sova utomhus och lyftes senare av med en lånad motorlyft för att skona våra ynkliga ryggar. En B18 har vi flyttat runt förut men där går väl viktgränsen för anständighet och rim och ranson.

 

Byte till tändsystem av standardutförande gick väldigt lätt, nästan för enkelt. Man blir lite misstänksam och undrar var den berömda hunden ligger begraven. Ta bort tändkablarna, bort med tändstiften och i med nya, lossa klämbulten vid fördelaren och lyft bort den. På plats med den andra, koppla in de nya tändkablarna. Byt tändspole och förkopplingsmotstånd samt anslut dessa. Klart! Brytarkontakternas avstånd var OK, så vi fortsatte direkt med tändningsinställningslampa och vred fördelaren så att tändpunkten blev rätt. Kort provkörning och vi konstaterar direkt att den går som â€nyâ€. Kraft, ork och pondus som det ska vara! Nu är det bara slarv med olja och vatten som kan stoppa detta tekniska underverk.

 

Tiden var inne för kontroll och eventuellt byte av drivknutdamasken. Då denna operation genomförts tidigare gick det arbetet som på räls (eller ska vi säga â€som med diffspärr†istället??). Den som är påläst minns väl uppmaningen från försvarets felsökningsschema â€Vid all felsökning, gå metodiskt till väga. Följ inlärt system, då vinner du tid och når ett gott resultat.†Även tryggt och bra att tillämpa vid reparationsarbeten.

 

 

 

Damasken var som sagt nyligen bytt och hade klarat sig helskinnad även om den blivit en smula stukad i passformen. Lite â€massage†och vila i det fria gjorde den hanterbar igen. Blir den bara noga och ordentligt fastklämd vid hoppsättningen så lär den sitta till materialutmattningen tar överhanden. Notera också att rostskyddet har förbättrats väsentligt, vänster fram. Mirakelmedel som sägs renovera bakaxeln medan du kör har vi hört talas om men "Rostskydda medan du kör" var något nytt. Se bild ovan. 

 

 

Noggrann kontroll så att damasken ligger rätt innan sista hopsättningen.

 

 

Återigen sparade vi på våra ömtåliga ryggar och använde specialverktyget M6296-6131 vid både demonteringen och monteringen av hjulväxeln. Låter avancerat men är det icke då â€specialverktyget†handlar om två styrpinnar som används som hjälp vid inpassningen. Tillverkas enkelt av gängstång i rätt dimension, se bild.

 

â€Torr, fin och fart på maskin†får väl då bli den avslutande kommentaren om detta auktionsköp som börjar ge en riktigt behaglig â€magkänslaâ€! Så småningom återkommer vi med en rapport från en mer grundlig provkörning i terrängbilens rätta element då den också får uträtta det den är byggd för.

 

 

[Gäst petewedi]

Mycket underhållande berättelse! Jag köpte också en 13 i Norrköping och har således samma avstörda tändsystem. Mitt fungerar faktiskt men med 1000 kr per stift är det ju läge att byta till ett ej avstört så att man kan handla på "pressbyrån" i framtiden.

 

Vad jag själv räknat fram är att jag måste byta fördelare, kablar och stift. Måste tändspolen och förkopplingsmotståndet också bytas? Passar de ej tillsammans  med ej avstörda grejer?

 

Jag köpte mer grisen i säcken än vad ni verkar ha gjort pga att Tovek klippte bort nycklarna innan jag hunnit kolla allla bilar. Det var nog tur ändå för annars hade det inte blivit nåt. I mitt fall blev det bärgare för enkelhetens skull. Då kunde jag istället stå på tomten där hjälpen fanns nära. En hel del vatten i bränslet men framförallt fastrostade insugsspjäll på grenröret. Nu tror jag att jag vet vad "ombyggd grenrör" betyder = bort med spjällen. Min 11-bil har inte dessa spjäll och har noteringen "ombyggd grenrör" i kontrollboken.

[Gäst H.Hansen]

Jag tog upp det aktuella tänstiftet här förut, då den lokala bildelskrängar slängde upp et på disken när jag var där i nått ärende och han kom underfund med att det var en valp som jag skruvad på, och undrade om jag viste vad det var till då jag ej har gått i genom elsystemet på en radioavstörd valp tidigare så gick jag lite smått på att det var ett spesial stift för körning i djupt vatten , men fick med mej stiftet hem och tog  par foton på det och lade ut fråga om vad det var, hur som helst så fram kom det att Trond på laplander sålde ett annat märke för en betydligt billigare summa en vad som näms här, uti fall ni skulle vija sätta tilbaka klenoderna så kontakta Trond så kan han nog hjälpa er med ett billigare alternativ.

 

+++ Åter en bra skriven berättelse  så kör på Fredrik  mvh Hasse

H.Hansen2007-05-17 09:57:07

[Gäst ErikC304]

Vad jag minns kostade Tronds stift inte ens tiondelen.

[Gäst H.Hansen]

Jo det är Bosch radiovstörda 24V orginalstift till radiovalp 9033, svindyra. Norska Valpar har också 24V radioavstört tändningssystem. Det finns billigare alternativ. Trond har på sin Laplander shop bra ersättningständstift för ca 60 kr. Se bild

 

Nederst i bild Bosch orginaltändstift. Trond säljer Autolite.

 

taget från tråden spesielt tänstift under valp sidornaH.Hansen2007-05-17 14:24:35