Jag tror att detta är en miss av besiktningsmannen, vars avundsjuka överstiger hans förstånd, för det är tämligen tydligt att detta fordon är en lastbil med terrängegenskaper, inte en terrängbil med lastförmåga (jfr Bv206).
Punkt 1
Att försvaret skulle ha en vanlig lastbil, med krav på skyddet, för att köra feta befäl i stabshytter, spinkiga nerdar i radarhyddor, eller för den delen dra haubitsar ut i skogen, är otänkbart. Prejudikatet ligger i motivet till att lastbilen ens existerar. Kunna mobilisera långa sträckor för att sedan gruppera i terrängen. "Huvudsaklig användning" kan också tolkas som "dimensionerande användning", eftersom det inte väntas att den byggs om när man kör ut på allmän väg.
Punkt 6.
Här är det ju nästan en Kafka-juridik! Finns det kombinationer där en lastbil med terrängegenskaper (markfrigång, antal hjul som driver, vissa vinklar) har skyddet över huvud taget - dvs gäller punkt 1, så gäller också punkt 6 och tvärtom.
Vi kan givetvis utgå ifrån att besiktningsmannen antingen TROR att han gör rätt, eller så är han ett svin. Om han trodde fel, så lär det gå att överklaga ganska lätt. Om det visar sig att han va ett svin (en överpåläst, missunsam, avundsjuk, kladdig liten bortbyting), så kan detta utvecklas till en ny-prejudicerande tolkning som lär drabba alla 30-40 ägare varteftersom. Det gömde sig faktiskt ett utrymme att tolka regeln som han gör.
Det man kan utgå ifrån är att försvaret alltid avser uppfylla civila regler för fordon som kan ha både civil och militär användning. När 30 och 40-bilarna tillverkades så är jag tämligen säker på att de skulle uppfylla de rådande civila reglerna för att få köras på allmän väg. Kolla på allt annat: Lysen, bälten, säkerhet i allmänhet, höjder m.m. på andra saker... Det är inte troligt att försvaret hade en särskild dispens att få köra lastbilarna på allmän väg, med vissa villkor inskrivna. Dessutom ville säkert scania kunna sälja dem till andra brukare och länder. Att ha en lagvidrig konstruktion i botten hade ju då inte precis varit den bästa referensen.
Dispenser kan uttryckas på många sätt: Maxhastighet, krav på följefordon, bara under kontrollerade övningar m.m.
Så frågan är ju: uppfyllde militären kraven med eller utan dispens? (FMV gav inte sig själv dispens, för FMV är en egen myndighet. FM är brukare, FMV köpare, och FM formell ägarrepresentant, och Staten ägare. Dåvarande TrafikSäkerhetsVerket var tillsynsmyndighet och utgivare av olika certifikat. Både polis och domstolar är skilda från försvarsmakten, varför de kan agera enligt sina direktiv mot försvarsmakten.)
Har man trubbel kan man också skriva till Länsstyrelsen (regeringens företrädare i ett Län) som borde kunna ta den lokala bilprovningen i örat.
Förlorar du så tycker jag vi gör ett massupprop och kör alla bilar till sergels torg och häller ut koskit...
mvh
//Erik